Att man alltid älskar sina barn är ju ingen nyhet men vissa dagar blir den känslan lite extra stark, lite extra tydlig och klar. Vissa dagar känner jag mig som nykär i mina barn. Sällan båda samtidigt men känslan finns där, lika stark för båda fast vid olika tillfällen. Den känslan...den är värd så mycket!
Just igår hade jag en sån dag med Lillkillen. Känslorna liksom rusade i kroppen när jag såg på honom. Att tänka på att min kropp har byggt den där lilla människan...det blev lite överväldigande! Jag ville vara nära honom, ville göra allt med honom. Han var fantastisk hela tiden, till och med när han gnällde och grinade och bara ville hänga i mitt byxben för tänk, tänk att den där lilla varelsen tyr sig så till mig. Att han litar på att jag finns där, att han känner att vill vara nära, får vara nära. Han känner tröst i att sitta i mitt knä, han känner trygghet. Han känner trygghet i mig och jag kände mig bara lycklig och nyförälskad.
Igår var det Lillkillens allra första födelsedag. För min del bestod den av en massa minnen, extra extra gos, återblick på gamla bilder, glädje, vemod...en galen dag helt enkelt. Lillkillen märkte ingen skillnad från nån annan dag förutom att han fick tårta efter frukost och äta mellis ute ;)
Vi började dagen med en glad skruttunge i sängen. Han hade tydligen sovit färdig (har han inte sovit "färdigt" när han bestämmer sig för att vakna är det grin och tjur) så busdade runt i våran säng ett tag :)
Sen var det dags för födelsedagsfrukost. Det blev smörgås med lördagskorv och så mjölk att dricka :) Ja och sen tårta efter det också!
Igår var det ju så galet fint väder hela dagen så efter lite lek både här och där tog vi med mellis och satte oss på gården i solen och hade picknick. Båda barnen tyckte det var mysigt och Lillkillen satt stilla i flera minuter och mumsade smörgås och jordgubbar och små kex :)
Sen bar det iväg på upptäcksfärd och det skulle pillas på sand och stenar, dras i gräs och försöka ta sig uppför alla uppförbackar han kunde hitta :P
På vägen in hittade han en liten gungis som var väldigt intressant så vi tog en tur på den också ;)
Till middag blev det favoriten grillad kyckling och diverse grönsaker och bröd. han mumsade vill jag lova och var nog nöjd med dagen och att kunna skryta om att han nu faktiskt är ett helt år! Min lilla älskling!
Igår slog vi till med storkalas för Lillkillen som fyller 1 år imorrn! Hade kalaset hemma hos mor och far för att få plats med alla och för att de äldre ska kunna vara med med rullstolar, dåliga ben och rullatorer och allt sånt där. Det blev lite annorlunda fika med bullar (inte så ovanligt ;p), cakepops i två olika smaker, marsmallows på pinne doppade i choklad och strössel (mums), köpekakor (Ballerina Päronglass, hur goda!?) och sen tvåvåningstårta med tema Mumin. Vi körde lite två teman där på samma kalas...färg var ljusblå/ljusgrön/ljuslila, så fint och vårigt var det :) Och så Mumin då. Fick låna fina muggar från fina Alexandra att ställa grejer i, det blev topp, tack!
Hela förmiddan gick åt åt förberedelser. Allt skulle packas, barn skulle kläs (inte i kalaskläder än då men andra kläder. Man har väl vart med förr ;) ), tårtor skulle läggas ihop för det hann jag inte kvällen före. Sen mot Salem för att fixa färdigt allt. Mera tårtfix, dukning, rosetter skulle knytas, ballonger blåsas, serpentiner blåsas, barn bytas kläder på, dricka blandas, kaffe kokas, mamman skulle byta kläder. Ja käre nån, man fick inte ligga på latsidan inte! Men allt blev så bra till sist :) Vi dukade upp fikat på köksbordet på våra fina ljusblå prickiga dukar (ja just, tre teman hade vi, prickigt också, haha) och de flesta verkade nöjda med vad som bjöds. Några var väl lite tveksamma till de mer åt godisaktiga fikat men smakade på ändå ;) Det verkade som att det gillades för det blev inte mycket kvar!
När det hade mumsats bullar och kakor och diverse var det då dags för höjdpunkten. Tårtan! Lillkillen var väldigt sugen och var inte alls glad över att behöva vänta på att få hugga in i smaskigheterna som stod framför honom på bordet. Mumin är en storfavorit här hemma så det var lite av ett självklart val.
Ja han gillade tårtan i alla fall :) Det var annat än när Stortjejen fyllde 1 vill jag lova. Hon var väldigt misstänksam mot just tårtan ;) Lillkillen glufade i sig med god aptit men föll inte direkt för marsipanen, haha.
Efter tårtätandet så var det dags för presentöppning. Inte så spännande i början men sen var det kul, speciellt att riva i pappret :) Han fick många fina saker som han leker med för fullt med här hemma (ja, Stortjejen lånar hon också ;) )! Han älskar sin bil som han kan åka på, fast mest går han omkring med den för han har inte riktigt fattat hur man kommer upp på den :)
Så efter en lång och lyckad kalasdag, däckade huvudpersonen i bilen på väg hem :) Lilla skrutten som snart är ett helt år!
P.S. För exakt ett år sen hade jag svaga värkar nu och runt 1-tiden på natten åkte vi in :) Känns som så nyss men ändå länge sen...D.S.
Men på riktigt, hur kan lillkillen redan ha hunnit bli 7 månader? För ett år sen satt vi och räknade ner dagarna till ultraljudet och nu har vi här hemma en liten (fast stor) en som krälar, pussas, äter mat, kan hålla flaska själv, leker med leksaker, skrattar åt sin syster, är väldigt kittlig, är precis så där knasig som stortjejen var (är), fortfarande vaknar om nätterna (morr), är väldigt envis när det kommer till sovande och som varje dag charmar sin mamma och pappa (och syster) och gör att man älskar honom lite mer varje dag. Men...stoppa tiden lite va? Vi har för sjutton snart en ettåring =O
Igar hade mannen och jag varit gifta i ett helt år! Wow på det! Sjukt att tiden går så fort. Tänk att på våran bröllopsdag låg Lillkillen inne i min mage som en liten hemlighet för de flesta ^^ Familjen visste, var så illa tvungen då jag helt plötsligt hade fått usch och bläkänslor för svamp. Vi som skulle ha champinjonsoppa till förrätt =O Men det löste sig genom att soppan blev slät istället för med bitar i, så då kunde den slinka ner obemärkt. Asså på riktigt vilken sjukt god mat vi mumsade på den där kvällen... *dregglar*
Igår då. Dagen var bajs med en treårstrotsig liten skitunge (man kommer alla att uppleva dessa stunder...) som struntade i allt vad jag sa och skulle göra allt tvärt om eller bara stänga av öronen. Vägrade äta mat, vägrade hålla i vagnen i affären, fick ett utbrott på H&M (jag skäms inte ens längre) och petade på allt på ICA. Sen blev hon svinsur för att vi inte gick till bibblan som vi pratat om men hallå. Aldrig i livet att jag tar med mig en skrikig, trotsig treåring för att läsa böcker, samtidigt som Lillkillen var extra kinkig igår. Han började gråta så fort han inte kunde se mig och vägrade sova på eftermiddan så jag fick typ panikmåla naglarna och slänga på mig nåt i all hast innan barnens mormor kom för att passa vilddjuren under kvällen så att mannen och jag kunde gå ut och äta middag tillsammans. Självklart ösregnade det också ;)
Väl framme i stan skulle jag köpa en remsa för att kunna ta T-banan till Östermalmstorg. Det fick man minsan inte köpa i spärren (hallå, jag är i stan typ 2 gånger per halvår nu för tiden, hur ska jag kunna veta det?) utan vartvungen att tränga mig in på Pressbyrån tillsammans med massa hungriga resenärer som alla skulle ha korv med bröd. Pressbyrån vid T-banan är dessutom under ombyggnad så den var väl ungefär hälfen så stor som den annars är. Fick iaf köpt remsan och sen åkte vi vidare. Vi traskade till Nybrogatan 38 för at intaga middag. Lååång kö, fast vi hade rekat innan via telefon där de desperat sagt att det är luugnt idag, det är måndag, kom hit ni! Joho, jag tackar ja! FIck vänta i baren i ca. 30 min (vi dricker inte) innan vi fick plats, inte inne i restaurangen utan en fönsterplats bredvid två andra ut mot gatan. Well, inte det mest romantiska men det funkade ju det också :) Det var iaf väldans god mat så det var värt!
På vägen hem stannade vi på kvällöppna Hemköp vid Östermalmstorg och inhandlade frukost samt Cherimoya och Thailändsk mango. Shiiit va mangon va mums!
Så, efter en sjukt dålig dag blev det i alla fall en bra avslutning på våran första bröllopsdag. Nu ser vi fram emot nästa med lite äldre barn som förhoppningsvis är mindre trotsiga ;)
